4 januari 2010

Saaben



Saab är som andra bilkoncerner på fallrepet, de anställdas framtid i Trollhättan är oviss. Saab, tillverkad i Sverige, svenskt varumärke som liksom Volvo rönte stora framgångar inom rally bl.a under 60-70 och en bit in på 80-talet. Vem minns inte Erik "på taket" Karlsson, Stig Blomqvist, Per Eklund bara för att nämna några internationellt kända namn. Göte Karlsson, känd Bodenprofil med egen Caltexmack körde en med framgång, var på väg mot totalsegern i 1959-års upplaga av "Kanonrundan", men rullade på näst sista sträckan i en kurva och fick kurvan uppkallad efter sig. Lärde känna honom genom att man tankade bilen någon gång på hanses mack och diskuterade rally.


Min andra bil i livet var en 1963-års Saab 96, en tvåtaktare, frihjul hade de på den tiden, en grej som det tog att vänja sej vid. Inköptes tidigt 70-tal. Färgen var vit, snabbt förvandlades den till en liten rallykopia. Blåa fartränder från huven till kofferten. Fjärrljus skulle man också ha på den tiden, fem stycken Marschal, ni som minns de med knoppen mitt i glaset inhandlades begagnat. Backlyse lika. Stereo, en Marrantz tror jag det var, för den tiden en hyvsad bilstereo med kasettband. Högtalare i bakrutan vad mer kunde en ung långhårig yngling önska sej. Avgasljudet lät lite futtigt.

Ok-macken hade 2-tums avgassystem till tvåtaktare, det måste man bara ha. Trots tunn börs så inhandlades även det. Hem och skruva, klart snabbt med kompisars hjälp, vred på nyckeln och gasade till, vilket ljud, nu lät det riktigt bra ska jag säja. Det lät så bra att grannar och en del andra klagade i kvarteret, men inget en yngling som jag brydde mej särskilt mycket om. Andra gled omkring i mullrande V8:or som lät lika mycket.

Oj vad vi körde med denna Saab. Ni som har hängt med rally runt Boden känner till "Mjösjösträckan", där körde man nästan varje kväll. Många var där och gasade så det stod härliga till, ingen tanke fanns om att det kunde komma mötande trafik. Det hände aldrig någonting konstigt nog, måste ha varit min mors böner varje kväll att jag skulle komma hem helskinnad. Visst det fanns de som provade på diket någon gång, även undertecknad. Det var en rolig tid med lite bekymmer egentligen.
Som allt annat tar det roliga slut, en sommarkväll började det "klinga" under huven, ett motorras kom och bilen blev stående. Börsen var liksom inte så fet på den tiden så bilen stod på parkeringen utanför hyreshuset där vi bodde en tid. Efter en hel del gnatande och lite ekonomisk uppbackning av min far så lyckades vi få tag i en fabriks ny motor. Farsan ville nog inte att jag skulle nöta på familjebilen så mycket, han ordnade en mekaniker t.om vid namn Lundahl. Han var en känd Bodenprofil redan då när det gällde motorer, och den kille som hållit på med motorer och inte vet vem han är, ja...vad ska jag säja. Vilken kille.

En ny era började för jag och "djungeltrumman", inkörning och inget gasande de första milen, efterdragande av topp. Efter en tid fick jag ett antal mystiska punkteringar. Ville man få slut på oljudet i kvarteret eller.... Ett bilbyte kändes nödvändigt, men det är en annan historia. Saaben kommer jag att minnas för alltid, för där lärde jag mej att köra framhjulsdrivet.